Igår var en riktig myskväll, jag passade min yngsta syster som är tolv år och håller på att lära sig att vara ensam hemma. Jag passade på att använda henne som arbetskraft och bad om hjälp med kardmaskinen. Vi hade hemskt kul, och systern ville aldrig sluta. Imorse frågade hon om vi inte kunde karda lite ikväll också? Jo... det kanske jag kan stå ut med.Idag är en sån dag då jag sprider pappersnäsdukar över hela huset och är rädd att min hjärna rinner ut genom näsan. En dag med grå himmel och väldiga avstånd till sommar. En dag då jag inte orkar göra något annat än att sitta i soffan, dricka té och lyssna på långsam musik på låg volym, annars skramlar det i huvudet. En sån dag då det till och med känns för ansträngande att sticka. Så jag har spunnit istället. Det har ett helt annat flyt och känns mer meditativt, mitt spinnande är helt automatiskt. Vi kardade fyra stora sjok av vit alpacka igår, den ser grå ut eftersom den är otvättad, men blir säkert helt vit efter tvätt.
Nu ska jag sova lite...
Det låter verkligen som ni hade mysigt...och jag kan verkligen förstå det meditativa med att karda å spinna...lite som att knåda deg å forma vackra bröd :D
SvaraRaderaKrya på dig!
Hur kan en så trist (gråa skyar) rubrik dölja något så otroligt vackert? Vad det låter som om ni har haft mysigt och roligt tillsammans. Underbart.
SvaraRaderaSitter själv med en uschlig förkylning och orkar inte sticka, men spinna ... ja, kanske. Det har jag inte tänkt på.
Man blir lugn av att spinna, bara känna fibren glida genom händerna. Jag gjorde en sjal med tovat alpackafiber i somras, den var ljusgrå när jag började, sedan rann det ut massor av sörja under tovningen och efter sköljning var den blänande vit. Vilken otrolig mängd damm det finns i alpackafibren!
SvaraRaderaHoppas hjärnan bestämmer sig för att stanna!
Usch vad tråkigt med snora, det är så svårt att sticka när näsan rinner hela tiden...
SvaraRadera